Labradoren

 

 Labradoren kommer troligen från Kanada, där fiskare använde den för att simma iland med förtöjningsrep till båtar. Besökande engelsmän fascinerades av dessa duktiga simmare och apportörer och tog rasen till England i början av 1800-talet. Där korsades den bland annat med andra retrieverraser och blev populär som apportör vid småviltsjakt. Den fick sitt namn, godkändes som ras av den engelska kennelklubben 1903.

I dag anses England vara rasens hemland. På 1970-talet ökade rasen stort och den är i dag mycket populär.

Labradoren är en jakthund som arbetar efter skott och används för att apportera fågel och småvilt.

Den meriteras på jaktprov och utställning.

Egenskaperna, vilka behövs för att bli en duglig apportör, bland annat samarbetsvilja, dresserbarhet och arbetslust gör att den kan användas till nästan allt.

Många meriterar sin hund på viltspår och använder den som eftersökshund.

Den används också som ledar-, service- och narkotikahund och inte minst som familjehund. Även om rasen inte är en brukshund är det många som tränar och tävlar inom bruksgrenarna och i lydnad. 

 
En labrador ska vara social, glad, snäll samt vänlig och spontan i kontakten med andra hundar och människor.

Den är intelligent och följsam och har en stark vilja att vara till lags och är en anpassningsbar och tillgiven följeslagare. Den vill gärna bära på olika saker. Labradoren behöver rätt mycket motion, men framför allt behöver den aktiveras och få meningsfulla uppgifter.

Det kan vara att apportera på jakt, apportera dummies, personsöka, viltspåra, träna lydnad eller till exempel söka kantareller i skogen. Det viktiga är att den får använda huvudet.

(Texten hämtad från http://www.labradorklubben.se/ )